det här med att sova...
För att Erik, som kollade på tv, inte skulle tro att jag blivit skvatt galen så tog jag ett glas vatten och gick ner och la mig igen där lejonkungen fortfarande spelades.
Jag hade sovit i ca en halvtimme och trodde att jag sovit i alldeles för många timmar.
Min sömn vill inte igen. Det är någonting med sommaren. Den vill inte att jag ska sova. Den vill ha mig vaken. Den vill driva mig och min ångest till vansinne. Hur ska detta gå egentligen?
Jag vill ha någon bredvid mig. Som kan hjälpa mig bort med denna ångest.
En dag med bästaste syskonen idag gjorde mig lite helare än förut. Att läsa de tankar jag engång förlitade mig på var också skönt. Tro om de böckerna ska plöjas igenom igen. För att lindra sommar ångesten.
Ja, det ska dem fanemej göras.
Jag förstår verkligen inte varför jag bloggar! xD
Nu ska jag plugga för förmodligen sista gången detta läsår...
ppuss
Nonsense
Jag släppte fram känslor jag inte vill se här om natten. Jag släppte fram tårar jag trodde jag inte kunde få mer. Jag blir bara mer och mer förvirrad. Att säga en sak och göra en annan medan man menar en tredje, det är inte lätt. Varför gör människor så? Jag förstår verkligen inte och det dödar min hjärna ännu mer.
Jag vill inte vara ivägen och jag ber om ursäkt för att jag inte kan detta. Men snart känner jag ingenting igen.
Men jag undrar mer och mer vart mitt hopp tar vägen. Min hjärtlöshet går sakta över såklart, med hjälp av en glädje jag saknar. Det kliar i huden efter en närhet jag inte fått på länge. En närhet och ett leende som alltid ger mig glädje. Jag vill inte att du ska vara rädd.
Jag saknar dig.
En annan vänskap är också vad jag saknar. Men snart så kommer du och jag får känna dig och inte bara höra dig. Veta att du fortfarande finns och finns för mig. Du som alltid funnits.
Jag saknar dig.
Och sen är det min andra halva som alltid får mig att fortsätta. Du som alltid får mig tillbaka på spåret.
Det är alltid du och jag. GOS!
<3
just nu..är jag värdelös. precis som det alltid har varit.
ppuss
JAG AR I kroatien..
kommer inte in pa facebook for smart som man ar har man ett o i losenet!
ehm... ja, ville bara saga att jag lever typ.. kommer nog ett roligare inlagg sen.
ppuss!
känslan kärlek
När jag ligger här i min säng så tänker jag mycket ofta och väldigt mycket på känslor.
Det finns ju liksom så många av dem och alla är de olika.
De förändras hela tiden. På en sekund kan de förändras och bli någonting annat än vad du tänkt dig från början.
Att till exempel känna kärlek för någon är någonting underbart, med massa glädje men också så sårbart, sorligt och hemskt. Är kärlek känslornas känslor? Jag menar det finns ju så många känslor i kärlek.
När man är kär... eller när jag är kär, då känner jag de flesta känslor.
Sorg när jag är ifrån personen.
Ilska eller kanske mer irritation när jag ser personen med någon annan.
Glädje när jag är ser personen.
Lust när jag är med personen.
Den viktigaste delen med kärlek är tillit. Tillit som är stavat likadant åt båda hållen. Att ge och ta.
Kärlek borde vara bara glädje, med tillit. Men kärlek är alla känslor. Det vill inte jag ha.
Jag gillar inte kärlek. Mest för att jag inte tror på den. Jag blir aldrig mer kär. För att jag inte tror på den.
Glädje och lust är allt jag behöver. Och allt jag vill ha.
ppuss
18 snart 80 ?
Helt otroligt. Jag har skrivit i tidigare inlägg att jag är så otroligt dålig på att tänka på mig själv. Idag var min dag. Med min dag menar jag ju såklart att det var min födelsedag, 18-år och fortfarande vid liv! Det måste firas, men aldrig trodde jag att den skulle firas med lycka!
Jag börjar dagen hos Mr. Gatu. En helt otrolig människa som väcker mig genom att han sjunger ''Can you feel the love tonight'' med en helt ny text, eftersom han inte kan den riktiga. Två otroligt fina presenter får jag också!
I skolan är allt lugnt, många grattis och jag tänker bara på mig. En hel dag med bara Feffe i tankarna var det skönaste på länge! Hoppas många tänker på mig för då blir man lite glad. och jag är ego i minst en timme till!
Min klass sjöng två gånger också, och de är väl för söta. Innan skolans slut: en present...
Efter skoldagen blev det fika med Pills, Natta och Flidis. Det var mysigt och ännu fler grattis. En sockersöt bulle som smakade bara socker fick jag av Natta. Otroligt söött!!
Sedan bar det av med buss till kören. Utanför kyrkan cyklar min söta lillebror förbi och skriker grattis och börjar sjunga, för att slippa dessa ljuvliga toner skyndar jag mig in i kyrkan. Innuti kyrkan väntar den otroligt söta ungdomskören som också sjöng ljuvligt för mig.
Efter kören åkte jag och skrek på mitt älskade IFK Våmhus som går med förlust för tredje gången irad på min födelsedag. När Vikarbyn hurrade för segern, hurrade mitt IFK för mig och ännu mer sköön stämsång.. eller vad man ska kalla det.
Nu är jag hemma, jag möttes av en glad lillasyster som tyckte att jag skulle titta i min säng. Jag åt middag och gick ner.
Ett brev, jag beskriver och citerar: ''Feffe 18!!'' *bladvändning* ''Grattis Feffe på 18 års dagen önskar Lovisa. Du är en stjärna'' fast klistrade fjärilar och en gitarr som hon har målat *nästa sida* ''Så här mjuk är du'' en fast limmad samt tejpad mjuk boll *längre ned på sidan* ''Du är guld värd!!!!! Värden bästa feffe'' en fast klistrad guld stjärna.
Det värmer otroligt mycket detta brev och mina syskon är så otroligt underbara <3
Jag packar ur väskan... En present...
Att tårar rullar på mina kinder är inte ofta. Att de rullar av lycka och glädje är mer sällan. Du är otrolig och ger mig alltid den glädjen jag behöver. Det är alltid du, jag och stjärnorna.
ppuss
KAAAABLLÄÄÄÄMM.
Allt jag gör känns så himla fel just nu, för ingenting jag gör känns liksom rätt. Allt känns...helt okej.. och det är ju delvis bra men ändå. Jag drömmer om saker som är så svåra att nå, i alla fall för mig. Det jag drömmer om är saker som tynar bort och ersätts med drömmar jag gör till andra.
Jag vill att en ängel ger mig en käftsmäll. Och snälla ber mig.. nej.. tar tag i mig och säger åt mig att skärpa mig. ''För en gångs skull tänk på dig själv för fan!''... Det skulle nog vara bra.
Att få sjunga och skrika ut mina känslor är någonting jag vill just nu.
Vuxen blir jag på onsdag också.
Äsch...
Behöver mer energi.
ppuss
syskon är min kärlek
Hon kollar på mig med allvarlig min och ett leende smyger fram och så svarar hon: NEJ! :)
Hon blir snabbt allvarlig igen och frågar om jag är arg? Nej.. Det är jag väl inte, svarar jag med samma busiga leende som sedan dyker upp på hennes läppar. Sen sitter vi där bredvid varandra och kollar på tvn.
Tankarna börjar snurra. Är jag arg? Jag är arg ofta nu för tiden. Det är inte lätt att trycka tillbaka för att jag vill är att skrika men det får vänta till juni. Då får jag leva igen. I juni. I slutet av juni. Då är jag fri!
Men det är häpnande vad vi är lika. Min två-åriga lillasyster och jag. En sådan utstrålning hon har, hon är precis som jag. Klart jag har det. Utstrålning alltså. Jag har övat hela mitt liv. Blir hon den samma så tror jag att jag får akta mig. Eller.. akta henne..
Mitt hjärta, mitt liv, mitt allt. Hon och alla de andra. Mina hjärtan, mina liv, mina allt.
ppuss
En dansande homosexuell
Att sedan få knivar i ryggen av lyckan själv, var inte det trevligaste, att behöva bära den mask jag trodde jag gömt och glömt var ett slag i magen. Jag gick ner och la mig på botten igen. Någonting jag aldrig mer ville göra. Att ge upp borde inte vara min grej. Jag gör det alldeles för ofta. Vart finner man styrka?
Beautiful - Christina Aguilera, fast sjungen av Kristoffer Eriksson med en dansande bög, gav mig en spark i baken. Det fick mig att tänka till. Varför ska jag behöva må så här? Varför ska någon få sänka mig? Det är min framtid och mina val. Detta gjorde mig stark och jag blev stolt över den jag är. Jag vill va stark och stå för mig själv som han gör. Att höra hans ord och historia var helt otroligt och jag tror på en framtid genom dig.
Jag tackar dig, Christoffer Eriksson, för dessa känslor och en otroligt bra show och historia.
Nu säger JAG tack och hej och vi ses i Juni, med sommaren!
ppuss
Månens dans.
Att buga för någonting ståtligt är någonting man lärt sig göra. Att diskutera med den visa är någonting intressant. Att hjälpa den svaga är lätt när man är stark. Men att diskutera faror med faran är någonting jag sällan gör. Inte nu. Hon sover så gott.
Där vattnet rinner av kanten är det skönt att stå. Där tänker jag inte flyta med längre. Det är där hon alltid står. Hon som förstår. Jag bjuder upp till dans. Med månen och dess förundrande änglar. Det är vackert. Det är fint. Det är en del av mig. Den skadar mig inte på något sätt. Den får mig att tänka om. Min förundrande värld.
Det är hon som håller takt, det är hon som för i dans.
Det är jag som bestämmer vägen, ger allt en andra chans.
Poesi är bra och någonting som berör. Det är nu jag som i dansen för.
ordbajs á la emoinlägg. IGEN.
Jag är också trött på alla lögner som åker runt i luften. Jag är trött på att alla pratar om och inte med varandra. HELA TIDEN. Det är tröttsamt. Och jag blir så arg hela tiden. Idag var jag nära att gå i taket. Har inte varit så arg på jag vet inte hur länge..flera år säkert. Jävla skit.
Jag är sjukt glad att jag har mina bästa. tack <3
Jag kände såhär att jag ville blogga. Jag ville skriva av mig allt jag känner och tycker och bara få det ur mig. Jag vet inte vad jag ska skriva. Eller snarare hur jag ska skriva för att det ska låta vettigt och kunna få mig att må bättre. Och nu blev det massa ordbajs och onödigt shit. Som det brukar vara här. haha..
ppuss
Där finns så många människor, där finns så många liv.
Och här uppifrån har jag sett dem.
Varje dag kan jag höra deras gräl och kiv,
De har glömt den gåva Du har gett dem.
inga ica-tanter
På sommaren satte vi varandra på varandras ben med tre stjärnor. En tattuering som inte säger någonting annat än föralltid. Sommaren med dig var totalt underbar och jag ångrar ingenting. Torka snor med blad, donken toaletten, nyår, skotertur! Allt du fått stå ut med med mig och jag med dig är fan underbart. Hela du är underbar. Vi går försiktigt genom livet tillsammans men totalt beredda på vilken fight som helst när vi alltid har varandra.
Våran vänskap är någonting som ingen annan kan ha. Min andra halva. Det är du!
Jag älskar dig Pills! <3
att sjunga eller inte sjunga
Sjunger jag själv sjunger jag på fel sätt och får ont i halsen efter några låtar. Jag vill förmedla. Men ingen lyssnar.
Jag uttrycker mig genom musiken. Det är mitt liv. Jag vågar ändå inte satsa. Allt skiter ju sig bara... jävlabajs.
ska slipa på någon låt nu.
ppuss
vakna i lögn och drömma till verklighet med stjärnor
Jag kommer aldrig säga vem det var. Men underbar, det var du. Understruket var.
Jag är även trött på allt snack. Allt går runt, runt och ingen fattar. Helt otroligt. Jag vet mycket mer än vad jag borde och det dödar mig långsamt. Rykten och sådant är dock inte vad jag lyssnar på. Men när man hör blir man fundersam och när det kommer från flera håll vad gör man då?
Jag gör inte som ni och snackar vidare i alla fall. Usch.
Dags att sova. Jag tänker på stjärnorna inatt.
ppuss
heartless, heartbreaker
Jag känner mig hjärndöd. Kroppen reagerar inte till hjärnans komandon. Den säger nej till allt. Hjärnan ber kroppen att fortsätta! Hjärtat det säger... ingenting. Hjärtat är förlorat. Inte hjärndöd. Hjärtdöd. Om man nu kan vara det? Känslor som jag trodde fanns. Känslor som jag trodde på. De är borta. Mer borta än förut. Är det slut nu?
Hjärtat tog ett litet skutt igår kväll. Kelly släpper ny skiva i september. Lowa sjunger imse vimse spindel. Kanske att jag finns kvar.
Snart har jag hittat kroppsligt tillbaka. Kommer jag någonsin komma tillbaka mentalt? Återstår att se.
Feffe; du är fel. Och det kommer du alltid att vara. Tack ändå.
Tyck inte synd om mig. Hata mig.
wazup.
en gång till och jag sopar till någon. NEJ, allt är inte bra. JA, jag är arg. jag vill inte höra frågan. samma fråga om och om i olika former. jag vill inte veta av mitt mående. jag har gett upp mig. jag vill inte mig mer. kan ni snälla bara vara glada för det och sluta fråga. det gör ont i mig att höra frågan. det gör ont i mig att se allt som görs. ont.. ONT!!!
ett leende till mig skulle vara trevligt. var glad och jag blir glad. gör någonting fråga om saker att göra istället. det skulle göra mig gott. tack.
jag saknar någon jag aldrig haft. tack för den.
ppuss
idiot.. det är vad jag är.
Egentligen vet jag att jag måste tänka på mig men när ingen annan verkar göra det så kan jag nog inte göra det. Jag vet att mina vänner finns och blir jävligt arga på mig när jag tänker såhär. Ord funkar inte på mig som på er. Jag behöver agerande.
Jag klagar hela tiden på mig själv, ni tröttnar på det, men det är så för att det är så jag fått höra hela mitt liv. Jag kommer aldrig vara perfekt hur mycket jag än strävar mot det. Det är omöjligt. Men varför försöker jag då...? Usch för mig.
Tack till er! Jag är otroligt tacksam för alla mina vänner som försöker med allt och alla dessa vackra ord. <3 Kelly Clarkson – If No One Will Listen
Hat åt mig. För att jag inte kan ta åt mig.
You and I can find our way to the stars now if you take my hand.
There's a feeling that I get when I touch you, it can't compare to anything.
All the while I was so wrong about you, I was wrong again.
But don't save me.
Jagvillintehadetsåhär!
ppuss
ettsådantdäraemoinlägg.
Usch.
Det gör ont i hela mig att göra som jag gör. Det gör ont i hela mig att vara jag. Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen. Det känns som att alla jag vänder mig till, slår på mig. Med ord och handlingar som sårar både dem och mig.
Jag är arg, jag är ledsen, jag är upprörd, jag är glad, jag är förvirrad. Alla de här känslorna som jag inte vill veta av. Allt det här som jag sa åt mig för länge sedan att glömma bort. Jag vet inte hur jag mår. Jag vill inte svara på frågan. Det är inte bra. Jag har gett upp och det kommer aldrig bli bra om det ska fortsätta såhär. Jag vill ha hjälp upp ut det här. Men jag vill inte hjälpa mig. Jag straffas såhär. För allt dåligt jag gör som människa. Jag borde inte vara människa. Det är inte rätt.
Jag sa till mig att sluta känna och nu kommer allt på en och samma gång. Jag vill inte vara kär. Jag vill inte vara ledsen. Jag vill inte vara arg. Jag..vill inte vara förvirrad. Jag vill vara glad. Man kan bara man vill. Hur ska detta gå...
Vem ska kunna hjälpa. Det är bara jag. Jag har ingen ork.
Jag vill hjälpa alla andra. Inte mig. Det jag vill är förbjudet. Är någonting man inte får. Någonting jag egentligen inte vill.
Jag vill dö.
Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd?
Hur högt ska jag skrika, varje gång jag vill bli hörd?
ppuss
Las Estrellas
Det är mycket som händer där uppe bland stjärnorna. Stjärnatecken och trams tror jag inte på. Även om jag läser mitt horoskåp. Jag läser det aldrig på dagen tidningen kommer utan alltid dagen efter för att se om det stämde. Oftast så gör det inte det. Men ibland önskar man att det liksom gjorde det. Stämde alltså. Som att framtiden stod skriven i stjärnorna? Framtiden kanske står i stjärnorna? Framtiden kanske är stjärnorna?
Man kanske blir en stjärna när man dör. Mycket man inte vet. Ganska hemskt. Men ändå vackert. Som kärlek ungefär.
Om jag blir en stjärna när jag dör vet jag vart jag vill vara. På exakt vilken plats på den stora himmelen. Den har jag valt ut. Egentligen åt dig och mig. Dig som jag aldrig vill lämna. Dig som jag aldrig kommer lämna. Som jag aldrig glömmer. På ett INTE kärleksvis. Utan på ett sådant dära glädjevis.
When the stars shines upon me and the nights feel so lonely, then,
I only picture your face and remember the days, nights and now,
I spent them with you.
stort tänkande ingenting
Jag är ganska bra på att tänka. Det brukar jag tänka på ibland. Egentligen borde jag vara ganska smart då. Vilket jag egentligen är men tänket går till annat. Men varför går inte det tänket till plugg istället för dåliga ''jag är trött och kan inte sova'' blogg inlägg. hmm..?
Det jag inte är bra på är alldeles för mycket. Det vill man nästan inte prata om. Det är någonting jag också tänker på. Allt som är dåligt. Med mig. Man borde tänka på det som är bra. Men jag gör såklart tvärtom. För att jag inte är som alla andra. Allt skulle vara så mycket lättare om jag visste vad som var bra med mig.
''du är glad, rolig och får en alltid att skratta och må bra :) <3'' HAHAHAHHAH. jo, tjena.. Varför är jag inte det då? Jag fattar inte.
Ett motto jag har är Man kan bara man vill. Det är för mig sant. Just nu vill jag ingenting. Då gör jag ingenting. Vilket gör mig lat. Och där var vi tillbaka till början av det här inlägget.
Felet med mig är min lathet? Eller är det bara det att jag är ett stort tänkande fel?
Känslor är någonting jag gömt i en burk. Och lämnat ingenting kvar. Det känns tomt. Vart har jag lagt burk jävlen. Jag är nog ingenting. Inte osynlig, heller inte fullt synlig.
ppuss
att sova eller inte sova... det är frågan
Bland det värsta jag vet är att gå och lägga mig. Oftast så väntar jag så länge jag bara kan innan jag ska gå till mitt rum. När ögonen inte vill vara öppna mer så tar jag datorn och går ner.
Jag tänder lampan ner till källaren. Det är en sådan dära energi lampa så man måste vänta ett tag innan det faktiskt blir ljus där nere. Så jag står i trappan i kanske några sekunder till då jag ser allting man ska se när man ska gå ner i min källare. Då sätter jag foten på första trappsteget och vandrar neråt. Stannar några mikrosekunder innan jag svänger helt till höger, för att gå mot mitt rum, så att jag hinner analysera att det är någorlunda ljust och att jag ser allting som jag ska se. Det är viktigt att se allting man ska se, annars är det inte som det ska och då blir det svårare att somna.
Jag vänder mig och öppnar dörren till mitt rum som är kolmörkt. Man ser bara lite blänk ifrån tavlorna på väggen och kanske något litet ljus ifrån det lilla fönstret till den övre världen. Innan jag tänder lampan har jag en liten fjollig stund för mig själv som alltid för med sig besvikelse. Jag tänder lampan och allt är som det brukar. Tom säng med en nalle som också verkar känna som jag. Besvikelse. Tänk om det kunde vara någon där. Någongång. Då kanske jag skulle bli rädd för det också! haha. Det blir jag och mörkret igen...
Sätter datorn på min lilla låda och mobilen på mitt glas. Det går inte att prata i mobil i mitt rum. Det går att smsa om man lägger mobilen på glaset. DATORN STARTA SNABBARE. tack. Dator är kontakt med omvärlden i mitt rum. Annars är man ju HELT ensam.
Det svåra är sen att stänga av den. Kelly får sjunga mig till sömns. Det ger ljus.
Sova ensam och mörker. Det värsta jag vet.
Någonting som nästan är värre är drömmarnas land. Det är alldeles för vackert där. Någonting jag inte kan uppnå. Någonting jag inte kan få. Det blir inte så mycket sömn när man är rädd för sådant.
Min vän, kom hem. Så jag får somna i din famn. Kanske gråta litegran.
Allting kommer ordna sig, om jag får somna bredvid dig <3
ppuss
