Det var en dag då allt gick åt helvete. Vänner tryckte ner mig istället för att faktiskt hjälpa. Det var en gråt dag. Det var en gråt vecka faktiskt... Tills jag idag fann ett, ja, ett hopp.. Det är något som fått mig tillbaka till att tro och hoppas. Och med detta vill jag tacka mina älskade vänner! Jag älskar det att ni ALLA är olika och att det går att slappna av och vara extremt jävla jag! Ni är underbara och ibland försöker jag påminna er om att ni är det! Det är jävla svårt att få er att förstå det men ni betyder otroligt mycket för mig! Jag vill alltid finnas för er som ni finns för mig..och lite till!! Det är ni som får mig igång igen!

Min älskade kärlek... Du lugnar mig på ett sätt ingen annan kan. FAN att jag är en sån toffel! ;* jag älskar dig <3

OCH till sist till alla satan idioter där ute vill jag hälsa: http://www.youtube.com/watch?v=R_Dnx3cgIyQ&feature=relmfu
and I forgive you! :)

Jag känner just nu hur en styrka växer i mig. Jag är redo för att ta större steg än jag tagit förut. Jag förändras men till det bättre. Jag är så trött på att vara jag, jag är trött på mig själv. Jag orkar inte vara den jag är utan vill vara någon jag är!

Tack för att ni finns!

ppuss <3

Jag var hos Farmor idag för att göra henne lite glad. Jag hade en liten där, den minsta. Hon är så söt. Men så himla arg! I alla fall så ville hon spela på min mobil men det slutade med att vi satt där och kollade på lejonkungen. Lejonkungen som är den bästa film som finns. Hon kröp ihop vid min sida och satt som förtrollad. 
Efter ett tag bestämde vi oss för att leka kuragömma. Jag tänkte spela med. Men efter att hon gömt sig bakom samma dörr 8 ggr tyckte jag att hon skulle byta ställe. Hon gjorde det och detta ställe var bättre. Jag spelade med. Farmor spelade med. Hon själv spelade med. Farmor sa "Nej, hon är inte här". Under ifrån bordet hördes "Nej, jag har gått hem!". Vi kunde inte låta bli att skratta. Nästa gång jag skulle leta var hon på samma ställe. När jag sa "men jag hittar inte dig" fick jag en hjälpande röst "Men kolla under bordet då!?".

Jag vill kunna berätta allt som pågår i mitt huvud. Bara kunna lägga ut allt och låta någon annan ta hand om det. Men det ska jag inte låta någon genomlida.

Jag vill ändra min uppväxt och göra om allt och göra rätt. Egentligen ångrar jag inget jag vill bara tala om för en person hur mycket jag älskar honom. Han som jag skulle göra allt med som aldrig blev av. Alla brutna löften. Jag ångrar inget för den styrka som det här har givit mig. Delvis all kärlek jag inte förtjänar också. Hade du inte gjort såhär mot mig hade jag kanske inte mött alla dessa underbara människor i mitt liv. Jag kanske inte hade fått den uppmärksamhet av de små som jag har nu. Men jag saknar honom varje dag och varje sekund. Till och med när jag sitter bredvid honom saknar jag honom. Det jag saknar är nog all förlorad tid som jag aldrig får tillbaka nu när jag blir behandlad som en vuxen. Jag vill vara ett barn i din famn igen. Du får allt att verka så lätt när jag egentligen vet hur du tänker i varje steg du tar. Att se en vuxen människa gå i steg jag också tagit gör ont.. . Och det finns så mycket jag vill säga men inga ord kommer ut.

De kommer i ångest när jag ska sova... Det skriker och slår i mig och allt får jag ta hand om själv... sov med mig? skitsamma...igen... fan.. jag får ångest av min glädje också.. lämna mig inte..

Jag älskar min kärlek <3

ppuss

Jag vill skrika. Rakt ut och bara döda denna känsla i mig. Jag är arg för att jag är rädd. Jag är rädd för att jag är arg. Jag vill att jag ska orka och vara stark. Jag vill se det jag inte ser. Jag vill se det jag visar andra. Det är så mycket jag vill men inte orkar. Man kan bara man vill men när jag hittar viljan till andra men inte hittar viljan till mig själv hur ska jag då klara det. Allt jag gör är att gå runt i cirklar och jag vet inte hur jag ska ta mig ur dem. Tänk att kunna hoppas igen eller att få något besvarat. Tänk om jag kunde göra någonting rätt. Ja.. jag försöker ju i alla fall. Skitsamma.. Jag älskar dig.. jag saknar min kärlek <3 Ppuss

Jag hjälper, jag stöttar, jag pushar, jag slår! Jag känner verkligen det just nu. Hur mycket jag tar i för att få allt gjort och det jag vill göra blir gjort. Jag känner livet men inte mitt utan andras. Jag kämpar för andra igen och jag hatar när det blir så att jag hittar viljan för andra men inte för mig själv. Jag vill dela en glädje jag själv vill ha. Jag saknar det jag aldrig haft. Jag älskar det jag aldrig kommer att få. En sån där sak jag alltid gjort men aldrig blir av med. Jag vill kunna släppa allt och göra det simpelt för mig som jag får det att verka lätt för andra. DET BLIR BÄTTRE.