en avskrivning och utskrivning
Det är ett evigt tjat och ett ständigt gnäll. Så är det väl alltid från vuxna. Men när man verkligen försöker och allt blir ett tvärt nej, det är klart att man ger upp? Eller? Det är när hon får mig att känna mig så totalt värdelös som jag går sönder. När hon ställer sig emot mig för att hon påstås vara bättre. Hur i helvete lär man sig då? Det är klart att jag trotsar och gör allt JAG vill när hon håller på så. Bara för att hon inte tror att jag kan. Hur visar man att man kan? Jag tror då inte hennes var så här mot henne. För hennes stöttar mig i allt. Är det för att hennes inte gjorde så mot hon. Ursäkta svenskan men jag vill inte peka ut. Jag argumenterar och kämpar men allt vänds emot mig för att hon inte orkar. Hur ska jag orka då?
Jag förstår inte och hon får mig mer förvirrad. Jag är värdelös.
Jag förstår inte och hon får mig mer förvirrad. Jag är värdelös.
Det är så jag är uppfostrad.
I'm a nightmare, a disaster.
That's what they've always said.
That's what they've always said.
ppuss
Kommentarer
Trackback