Det kryper och klänger. Något som kravlar sig fast, som ett kryp med starka klor. Som sitter på ryggen och trycker sig fast så det gör ont. Vad är det för kryp? Ilska? Sorg? Glädje..som gör ont? Alltihop? Jag vet inte, men ont gör det. En oändlig smärta som jag vill bli av med.

Alla andras sorger är tunga att bära på. Att lyfta upp och hålla fast vid dem. Jag klarar det men aldrig faller jag någonsin tillbaka i samma hål. Hålet som var igen fyllt med sorger, andras sorger, med mig i mitten. Djupt ned sjunken. Fast. Jag ryser av tanken. Aldrig mer dit! Då är jag hellre ensam.
Jag bär de bästas sorger, det räcker. Jag skiter i de andra sorgerna. Men vart har jag lagt mina sorger? Jag har bara ilska kvar.
Jag grät igår, jag grät idag, men utan mina sorger...

Jag saknar en vän jag behöver, min glädje vän.

Jag älskar min älskling <3

ppuss