Jag går på botten. Jag har blivit sårad av ord. Jag vandrar omkring på botten. Orden tär och sliter i min kropp. Jag blir slagen av ord som upprepas om och om igen. Vem tänker göra någonting? Jag kan inte. Jag är för svag. Liten och vek och svag. Jag orkar inte stå på mina ben längre. Jag är för tung. Det finns ingen balans i det hela. Jag har kommit ur spel...

Ja, jag behöver dig. Jag vill skrika och ropa att jag behöver dig. Jag vill ta din hand och lägga mot mitt hjärta och du ska förstå att delar där slår för dig. Bara dig. Delar som jag trodde hade dött. Som aldrig skulle fungera längre i min kropp. Ett ord och jag ler. En beröring och du finns. Jag finns. En av de bästa vänner jag haft och har. Bara du finns kvar. Jag skulle inte vara någonting om du inte funnits för mig. Jag skulle inte kunna le på det sättet jag gör om du inte lett åt mig ibland. Min sanna glädje och det vackraste jag vet. Utan dig är jag aldrig jag. Jag går om du ber mig, men finns alltid vid din sida om du skulle behöva det. Jag har lovat och jag lovar det tusen gånger om. <3

Jag kan inte vara mig själv längre. Jag är ARG. Jag vill gråta. Jag gråter. Jag vill sova. Jag sover. Jag gör allting med vilja. Men inget med glädje. Inget med lust. Bara med avsmak. Jag är inte hel. Jag blir aldrig hel. Jag vill ha det jag saknar.

It's an uphill slope, but I wont lose hope.
'till I go the distance and my journey is complete

ppuss