Jag stod ute i höstkylan och tänkte på sommarvärmen. Jag saknar den inte. Jag väntade på att något skulle hända. Jag kände hur mina ben bad om att jag skulle gå. Gå så långt jag bara orkade och sen falla ihop, andas och tänka om...och sedan se vad som skulle hända då. Skulle jag vinna?

Jag kollade upp på himlen. Den var stjärnklar. Det är så vackert med stjärnor. Det vackraste jag vet. Månen var dock snart full och log förädisk.
När jag stod där och tänkte föll en stjärna. Jag trodde jag drömde men den föll. Jag ville skynda, skynda och önska. Jag slöt ögonen och önskade. Jag önskade inte för mig. Jag önskade för någon annan. Någon som behöver det mer än jag. Jag öppnade ögonen och kom till verkligheten.

Att önska något för mig, Det är hopplöst...

Feffesälskling<3

ppuss