När jag ligger här i min säng så tänker jag mycket ofta och väldigt mycket på känslor.
Det finns ju liksom så många av dem och alla är de olika.
De förändras hela tiden. På en sekund kan de förändras och bli någonting annat än vad du tänkt dig från början.

Att till exempel känna kärlek för någon är någonting underbart, med massa glädje men också så sårbart, sorligt och hemskt. Är kärlek känslornas känslor? Jag menar det finns ju så många känslor i kärlek.
När man är kär... eller när jag är kär, då känner jag de flesta känslor.
Sorg när jag är ifrån personen.
Ilska eller kanske mer irritation när jag ser personen med någon annan.
Glädje när jag är ser personen.
Lust när jag är med personen.

Den viktigaste delen med kärlek är tillit. Tillit som är stavat likadant åt båda hållen. Att ge och ta.
Kärlek borde vara bara glädje, med tillit. Men kärlek är alla känslor. Det vill inte jag ha.

Jag gillar inte kärlek. Mest för att jag inte tror på den. Jag blir aldrig mer kär. För att jag inte tror på den.
Glädje och lust är allt jag behöver. Och allt jag vill ha.

ppuss