Det har varit lite upp och ner de tidigare veckorna som varit. Mest ner, men sen kom det dära påskolovet och det blev ett långt upp. Jag gjorde saker som gjorde mig glad och var med människor som fick mig att smaka lite lycka. Att åka iväg då och kunna plocka bort det som inte är lycka och känna saknad efter lyckan hemma var pricken över i:t.

Att sedan få knivar i ryggen av lyckan själv, var inte det trevligaste, att behöva bära den mask jag trodde jag gömt och glömt var ett slag i magen. Jag gick ner och la mig på botten igen. Någonting jag aldrig mer ville göra. Att ge upp borde inte vara min grej. Jag gör det alldeles för ofta. Vart finner man styrka?

Beautiful - Christina Aguilera, fast sjungen av Kristoffer Eriksson med en dansande bög, gav mig en spark i baken. Det fick mig att tänka till. Varför ska jag behöva må så här? Varför ska någon få sänka mig? Det är min framtid och mina val. Detta gjorde mig stark och jag blev stolt över den jag är. Jag vill va stark och stå för mig själv som han gör. Att höra hans ord och historia var helt otroligt och jag tror på en framtid genom dig.
Jag tackar dig, Christoffer Eriksson, för dessa känslor och en otroligt bra show och historia.

Nu säger JAG tack och hej och vi ses i Juni, med sommaren!

ppuss