Äntligen är det klart. Jag lämnade in de sista böckerna idag och som det verkar är jag godkänd i alla ämnen! Jag sa hejdå till de flesta av mina lärare och några vänner. Tungt men befriande.
Jag gick ifrån skolan med lätta steg. Vandringen började med solsken och jag trodde jag skulle ta av mig jackan, då började det såklart att dugga lite fint. Det var skönt med lite regn. Skönt att gå med musik i öronen och känna sig fri.

Sist jag gick i regnet var en höstnatt. Jag hade en otrolig vedervärdig ångest den natten, natten då ingen brydde sig. Jag ville inte ha ångest nu. Jag gick och det började regna ännu mer. Det slog på mina ben och i mitt ansikte.
Okej, det gär var ju inte planerat. Jag började gå snabbare och mamma dök upp i bilen.
Bedrövad var hon. Över att jag gått i regnet och över att hon själv hade bedövning i munnen. Jag roades av hennes försök till att le. Hon skrattade. Jag skrattade och glömde de hemska tankar jag var på väg att tänka när jag gick.

En mygga satte sig på mig nyss. Jag lät den ta av mitt blod. Nu är jag fri!.. eller..i alla fall i några veckor.

ppuss