Just nu känner jag en våg av dåliga känslor. Jag sover hela tiden och det känns som att hur mycket eller lite jag än sover så blir jag tröttare och tröttare. Jag borde plugga så jag blir klar någon gång. Men det är inte så lätt när hjärnan är ihop pressad till någonting som tycks vilja komma ut ur mitt huvud så det bultar av huvudvärk.

Jag släppte fram känslor jag inte vill se här om natten. Jag släppte fram tårar jag trodde jag inte kunde få mer. Jag blir bara mer och mer förvirrad. Att säga en sak och göra en annan medan man menar en tredje, det är inte lätt. Varför gör människor så? Jag förstår verkligen inte och det dödar min hjärna ännu mer.
Jag vill inte vara ivägen och jag ber om ursäkt för att jag inte kan detta. Men snart känner jag ingenting igen.

Men jag undrar mer och mer vart mitt hopp tar vägen. Min hjärtlöshet går sakta över såklart, med hjälp av en glädje jag saknar. Det kliar i huden efter en närhet jag inte fått på länge. En närhet och ett leende som alltid ger mig glädje. Jag vill inte att du ska vara rädd.
Jag saknar dig.

En annan vänskap är också vad jag saknar. Men snart så kommer du och jag får känna dig och inte bara höra dig. Veta att du fortfarande finns och finns för mig. Du som alltid funnits.
Jag saknar dig.

Och sen är det min andra halva som alltid får mig att fortsätta. Du som alltid får mig tillbaka på spåret.
Det är alltid du och jag. GOS!
<3

just nu..är jag värdelös. precis som det alltid har varit.
ppuss