Jag yrade igår kväll och jag vet då inte varför. Jag kollade på lejonkungen och somnade. Jag vaknade av lejonkungen också men fick för mig att det var morgon. Jag kollade på klockan som stod på halv ett. Jag skyndade mig upp ändå. Jag sprang upp för trappen för att kolla om bussen kommit. Jag såg på klockan och såg ännu en gång att den var halv ett.
För att Erik, som kollade på tv, inte skulle tro att jag blivit skvatt galen så tog jag ett glas vatten och gick ner och la mig igen där lejonkungen fortfarande spelades.

Jag hade sovit i ca en halvtimme och trodde att jag sovit i alldeles för många timmar.
Min sömn vill inte igen. Det är någonting med sommaren. Den vill inte att jag ska sova. Den vill ha mig vaken. Den vill driva mig och min ångest till vansinne. Hur ska detta gå egentligen?

Jag vill ha någon bredvid mig. Som kan hjälpa mig bort med denna ångest.

En dag med bästaste syskonen idag gjorde mig lite helare än förut. Att läsa de tankar jag engång förlitade mig på var också skönt. Tro om de böckerna ska plöjas igenom igen. För att lindra sommar ångesten.
Ja, det ska dem fanemej göras.

Jag förstår verkligen inte varför jag bloggar! xD
Nu ska jag plugga för förmodligen sista gången detta läsår...

ppuss