Nu på bussresan hem känner jag att någonting har hänt. Ni vet när man har en sådan här känsla av att man tycker så illa om någon att man skulle kunna spy på den? Inte..? Jag har i alla fall en sådan konstig känsla. En person som gått mig på nerverna och dragit ner mig i så mycket skit i många år nu. En person som utsatt mig för alldeles för mycket Som nu ligger på marken och ber om sitt liv. Dig ska jag spy på.

Att spy på en del av sig själv är inte så lätt. Men tomrummet av dig, du som inte behövs mer, ska fylla med kärlek. En kärlek jag aldrig trott på.

Ett ego har jag byggt upp. Aldrig mer ska du få mig svag. Sorg, en känsla jag ersatt med ilska. Dags att vara arg.

Pernilla, det är du och jag mot världen. Någon annan behöver jag inte.

ppuss