Jag är lat. Äckligt lat. Jag tycker inte om att vara lat men alltså.. det går inte så bra att sluta med det. Det jag borde göra om dagarna är att plugga. Jag tränar istället. Egentligen är jag ju inte lat då men det är plugga jag borde. Mina lärare är glada och säger att jag klarar målen. Det roliga är att jag inte tycker att jag förtjänar att klara målen. Jag gör INGENTING. Helt otroligt egentligen.

Jag är ganska bra på att tänka. Det brukar jag tänka på ibland. Egentligen borde jag vara ganska smart då. Vilket jag egentligen är men tänket går till annat. Men varför går inte det tänket till plugg istället för dåliga ''jag är trött och kan inte sova'' blogg inlägg. hmm..?

Det jag inte är bra på är alldeles för mycket. Det vill man nästan inte prata om. Det är någonting jag också tänker på. Allt som är dåligt. Med mig. Man borde tänka på det som är bra. Men jag gör såklart tvärtom. För att jag inte är som alla andra. Allt skulle vara så mycket lättare om jag visste vad som var bra med mig.
''du är glad, rolig och får en alltid att skratta och må bra :) <3'' HAHAHAHHAH. jo, tjena.. Varför är jag inte det då? Jag fattar inte. 

Ett motto jag har är Man kan bara man vill. Det är för mig sant. Just nu vill jag ingenting. Då gör jag ingenting. Vilket gör mig lat. Och där var vi tillbaka till början av det här inlägget.
Felet med mig är min lathet? Eller är det bara det att jag är ett stort tänkande fel?

Känslor är någonting jag gömt i en burk. Och lämnat ingenting kvar. Det känns tomt. Vart har jag lagt burk jävlen. Jag är nog ingenting. Inte osynlig, heller inte fullt synlig.

ppuss