ett inlägg var önskat och nu kommer allt som behövs veta. Tror jag..

Usch.
Det gör ont i hela mig att göra som jag gör. Det gör ont i hela mig att vara jag. Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen. Det känns som att alla jag vänder mig till, slår på mig. Med ord och handlingar som sårar både dem och mig.
Jag är arg, jag är ledsen, jag är upprörd, jag är glad, jag är förvirrad. Alla de här känslorna som jag inte vill veta av. Allt det här som jag sa åt mig för länge sedan att glömma bort. Jag vet inte hur jag mår. Jag vill inte svara på frågan. Det är inte bra. Jag har gett upp och det kommer aldrig bli bra om det ska fortsätta såhär. Jag vill ha hjälp upp ut det här. Men jag vill inte hjälpa mig. Jag straffas såhär. För allt dåligt jag gör som människa. Jag borde inte vara människa. Det är inte rätt.
Jag sa till mig att sluta känna och nu kommer allt på en och samma gång. Jag vill inte vara kär. Jag vill inte vara ledsen. Jag vill inte vara arg. Jag..vill inte vara förvirrad. Jag vill vara glad. Man kan bara man vill. Hur ska detta gå...
Vem ska kunna hjälpa. Det är bara jag. Jag har ingen ork.
Jag vill hjälpa alla andra. Inte mig. Det jag vill är förbjudet. Är någonting man inte får. Någonting jag egentligen inte vill.
Jag vill dö.

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd?
Hur högt ska jag skrika, varje gång jag vill bli hörd?

ppuss