Jag vet inte vad jag ska skriva men efter en halv misslyckad dag vill jag få ur mig lite ilska.

Att börja dagen med att ''pappan'' frågar om man är grinig denna morgon också är inte så jävla trevligt 5 dagar i veckan. Att bussen inte åker in mot skolan och alla idioter sitter stilla i bussen, och menar att de längst bak, (typ jag) ska fram och be honom svänga in, är för mig helt otänkbart. Att behöva åka fram och tillbaka genom hela Mora för att komma till skolan jag HATAR är helt absurt. Att börja med en teater lektion och genast gå in i roll och sedan vara i roll resten av dagen tar för mycket energi.
Jag är trött på att behöva åka in till ett ställe där jag vantrivs och sedan åka hem mot ett ställe som får mig att vilja spy. Vad är det för liv?

Jag gläds åt det jag har men det är för mycket som jag saknar. Jag kan inte tänka på mig själv för att ingen annan tänker på mig. Jag vill kunna vända på mitt liv och se ett ljus. Det går inte när alla vänder ryggen mot mig när jag verkligen försöker. Hur ska jag kunna försöka då? Det funkar inte längre. Jag är trött på alla människor. De gör mig ledsen.

Jag är trött helt enkelt. Jag orkar inte. Saltvatten mot läpparna som inte var svett fick jag smaka idag. Mina ögon värker nu av det som fått rulla ner för min kind. Som jag fångade upp och låtsades att det aldrig funnits.

Min prinsessa fyllde år idag. Hon lekte med mig och fick mig att le och skratta ner i magen så att det pirrade.
Jag älskar er mina små liv ♥

Man ska aldrig ångra de man gjort,
men hoppet slocknar fort.
Lyckan den ler mot alla andra,
men aldrig mot mig,
slå mitt hjärta slå.

ppuss