Jag vill krypa tillbaka och bli osynlig. Ta bort charmen. Döda mitt leende. Inte bry mig. Inte vara så förbaskat snäll. Dags att ta sig i nackskinnet och bry sig om sig själv ett tag kanske? Men.. jag vill inte såra er, mina nära och kära. Det går inte. Det går emot allt jag står för. Vänner före allt. Det är nog allt för mycket som du kan göra för dina vänner Feffe.. Det ställer till det.

Jag är också trött på alla lögner som åker runt i luften. Jag är trött på att alla pratar om och inte med varandra. HELA TIDEN. Det är tröttsamt. Och jag blir så arg hela tiden. Idag var jag nära att gå i taket. Har inte varit så arg på jag vet inte hur länge..flera år säkert. Jävla skit.

Jag är sjukt glad att jag har mina bästa. tack <3

Jag kände såhär att jag ville blogga. Jag ville skriva av mig allt jag känner och tycker och bara få det ur mig. Jag vet inte vad jag ska skriva. Eller snarare hur jag ska skriva för att det ska låta vettigt och kunna få mig att må bättre. Och nu blev det massa ordbajs och onödigt shit. Som det brukar vara här. haha..

ppuss

Där finns så många människor, där finns så många liv.
Och här uppifrån har jag sett dem.
Varje dag kan jag höra deras gräl och kiv,
De har glömt den gåva Du har gett dem.