Tvångstankar måste vara det fjolligaste man någonsin skulle kunna hitta på.¨


Jag är en sådan hära idiot. Jag har mina rutiner, som att på onsdagar får man inte äta någon lunch eller att jag alltid räknar till tre.
I bussen sitter jag alltid på en speciell plats men idag när jag skulle åka hem var platsen tagen. Det satt en gubbe där... Jag kände hur det bubblade inom mig. Ångest. Shiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiit.
Jag fick sätta mig på höger sida, från hållet man går på bussen. HÖGER. Jag sitter alltid på vänster. Men för att kunna få lite ro räknade jag; tredje sätet bakifrån, där sitter jag. Gubben gick av men det gick inte att flytta på sig nu. Har man satt sig på en plats måste man vackert sitta där tills man själv ska gå av. Också en liten tvångstanke.
Detta gjorde också att när jag skulle kolla på pappas hus, som jag också alltid gör av tvång, så blev det fel. ÄNNU MER ÅNGEST.

Innan bussen svänger in på hållplatsen så ser jag mammas bil. Mamma är alltså hemma. Jag vet då att mamma har tagit posten. Det ligger ingen post i postlådan, jag vet det. Jag går fram till postlådan, den tredje från höger, så klart, och öppnar locket. Ingen post. NO SURPRISE.

Jag måste göra så. Varför? Varför får man ångest om man inte gör det?
Alla dessa jävla frågor.

ppuss