Det är ganska lätt att glömma saker som inte har något värde. Det är ganska lätt att komma ihåg det som är betydelsefullt. Ibland undrar jag hur mycket man ska behöva jobba för att bli någoting betydelsefullt, för att faktiskt få ett värde. Så att man inte glöms bort.

En familj är något som alltid består och alltid kommer ihåg. Hur blir det då när man faktiskt glöms bort utav inte bara en utan två familjer? Hur mycket, eller snarare lite värde har man då?

Att umgås med de vänner man älskar ger en ett annat värde. Man känner sig betydelsefull. Men då måste man alltid kämpa för att synas om inte de älskar lika mycket tillbaka. Gör de inte det så glöms man.
Man söker alltid bekräftelse. Får man inte det är man fel.  Jag är alltid fel.

En kärlek är något som alltid syns. Den ger aldrig bekräftelse för att den alltid gör det. Det är så knäppt. Det är så sant.

ppuss