Det var en kylig dag idag. Tack till en vän som gjorde mig glad idag. Genom att gå där och frysa fick du mig att le på riktigt efter denna jobbiga dag. Jag kanske behövde det. Känna ett leende och kyla.
Men.. vart har den riktiga glädjen tagit vägen?

''Feffe, kan inte du bli stjärna när du blir stor?''
Jo, Lovisa, jag har faktiskt planer på det. Men för att bli det måste man jobba på det. Det är inte lätt. Och på de ställen jag försöker jobba på det, här, finns det inte så många genier, i mina kretsar, och det gör att jag får jobba mycket själv.
Det är så klart kul, men oerhört jobbigt. Det tar på mig. En hel del.

Men också massa kul om det är kul folk. Som kan ta intiativ själv. Jag är trött på att vara den som alla följer. Jag är trött på att vara den som styr. Jag är trött på att vara den som aldrig får göra fel, för jag kan ju allt... Det gör att jag tröttnar på musiken. Som gör att jag kastar bort allt, som jag vet, som finns i min framtid.

Jag kommer aldrig tröttna helt på musiken. Jag kan inte leva utan den. Den gör mig glad.

Du är musiken i mig.

ppuss