Tanken idag var att jag och Jonas skulle ha det kul hemma hos mig på min gräsmatta, som vi hade en gång i tiden, men det blev inte riktigt så.
Det började med att jag slog honom i Mario Kart när han sagt innan att han skulle ''pissa på mig''. Groteskt? Ja!
Men i alla fall så vann jag över honom med 30 mot 0. Bara för att skryta liksom.
Efter det tyckte Jonas att jag skulle följa med och bowla någon gång så skulle jag minsann se! Jag svarade glatt varför inte nu?!
Vi ringde Rasmus som efter övertalning gärna ville med! Jag fixade skjuts och under vänte tiden kollade vi på Ballar av Stål.

När vi anlänt i Mora och gick ifrån Andreasgården så kollade Jonas snabbt in på Burgers och där stod Jimmy med barnvagn!! Vi rusade in för att där Jimmy finns med barnvagn finns Malin! Hon var på toaletten för tillfället så vi kollade in bebisen som var mamma upp i dan! Otroligt vacker bebis med stora ögon. :')
När Malin kom tillbaka blev det lite prat men sen var Jonas så hungrig så vi typ sprang till pizzeria Venezia. Rasmus ville äta efter bowlingen så det blev ingen mat för Jonas men bowling blev det!

När vi anlänt så ville Rasmus betala och vi betala honom men det lät så krångligt så vi betalade var och en försig. Rasmus blev då lite smått grinig men det var väl inget att lägga märke till.

Bana nio blev våran bana. Först Jonas, sedan Feffe och tillsist Rasmus.
Rasmus ledde över mig och Jonas med några få poäng och var otroligt stolt över detta.
Vi hade det kul och trevligt med massa skratt... tills det började gå bra för mig.
I andra seriens slut så fick jag till det med TRE strike på raken! Detta gillades inte av Rasmus.
Tredje serien började med en spare följt av ännu en strike.
Rasmus blev förbannad och slog bowlingklot åt alla olika håll och det gick bara sämre och sämre för honom.
Han slutade prata med oss och bad oss inte röra honom. Jag blev rädd på riktigt.

I slutet tyckte Rasmus att det inte var någon idé längre med min hundra poängs ledning.
Så de gav upp. Jag ville inte hämta ut pappret där det står allting så jag och Jonas gick iväg medan Rasmus dröjde ett bra tag.
När han väl kom ner hade han pappren i handen och gav dem till mig. ''Du vill väl spara de här så du har någonting att skryta om. Och förlåt för att jag var en sådan dålig förlorare.''

Vi började den dystra vandringen emot stan igen och ingen sa så mycket. Rasmus svor att aldrig mer bowla med mig och vi fick inte nämna ordet bowling på hela vandringen.


Men inte visste väl jag att jag var en sådan stjärna på bowling! ;D