När jag känner såhär så önskar jag bara att jag kunde vara med öppen. Att folk visste och att jag skulle kunna slappna av. Att jag bara kunde säga som det är, att jag bara kunde släppa loss. Att bara lägga allt värdelöst bakom mig. Att bara välja för mig själv och inte alla andra. Men om jag lägger allt värdelöst bakom mig måste jag även glömma mig. Jag önskar att det bara gick att öppna och berätta. I alla fall för mina bästa och att det då skulle göra skillnad. Det är för svårt. Det gör för ont. Jag gör för mycket för andra igen och inte ställer upp för mig själv. Och utan ett tack får jag bara går vidare. Det är givet att jag finns där, det vet dem redan. Jag ber om ursäkt för att jag är fel. Men att be om ursäkt det är fel det också... "mesmesmesmes".......
Jag önskar att jag aldrig gett upp. Men skitsamma.



Jag älskar mig kärlek <3