Jag känner verkligen hur stressen lurar på mig nu.. Snart säger det bara PANG och så kommer allting på en och samma gång. Jag vill verkligen inte det. Dessutom är jag orolig inför framtiden och känner en sådan jävla press. Att sedan få höra "ska DU klara det?", "tror DU att DU kan det" och "DU kommer aldrig klara det" sänker mig totalt. Vad hände med alla fina ord och att jag kan klara det bara jag vill? Är man för självupptagen för att kunna säga vänliga saker till andra? Det gör mig grinig, arg, frustrerad! Det gör mig ledsen, sårad och värdelös. Jag tar åt mig av de hårda orden. Jag ser att ni menar det. Ögon..ljuger aldrig.