När jag ligger här i min säng så tänker jag mycket ofta och väldigt mycket på känslor.
Det finns ju liksom så många av dem och alla är de olika.
De förändras hela tiden. På en sekund kan de förändras och bli någonting annat än vad du tänkt dig från början.

Att till exempel känna kärlek för någon är någonting underbart, med massa glädje men också så sårbart, sorligt och hemskt. Är kärlek känslornas känslor? Jag menar det finns ju så många känslor i kärlek.
När man är kär... eller när jag är kär, då känner jag de flesta känslor.
Sorg när jag är ifrån personen.
Ilska eller kanske mer irritation när jag ser personen med någon annan.
Glädje när jag är ser personen.
Lust när jag är med personen.

Den viktigaste delen med kärlek är tillit. Tillit som är stavat likadant åt båda hållen. Att ge och ta.
Kärlek borde vara bara glädje, med tillit. Men kärlek är alla känslor. Det vill inte jag ha.

Jag gillar inte kärlek. Mest för att jag inte tror på den. Jag blir aldrig mer kär. För att jag inte tror på den.
Glädje och lust är allt jag behöver. Och allt jag vill ha.

ppuss

Helt otroligt. Jag har skrivit i tidigare inlägg att jag är så otroligt dålig på att tänka på mig själv. Idag var min dag. Med min dag menar jag ju såklart att det var min födelsedag, 18-år och fortfarande vid liv! Det måste firas, men aldrig trodde jag att den skulle firas med lycka!

Jag börjar dagen hos Mr. Gatu. En helt otrolig människa som väcker mig genom att han sjunger ''Can you feel the love tonight'' med en helt ny text, eftersom han inte kan den riktiga. Två otroligt fina presenter får jag också!
I skolan är allt lugnt, många grattis och jag tänker bara på mig. En hel dag med bara Feffe i tankarna var det skönaste på länge! Hoppas många tänker på mig för då blir man lite glad. och jag är ego i minst en timme till!
Min klass sjöng två gånger också, och de är väl för söta. Innan skolans slut: en present...

Efter skoldagen blev det fika med Pills, Natta och Flidis. Det var mysigt och ännu fler grattis. En sockersöt bulle som smakade bara socker fick jag av Natta. Otroligt söött!!
Sedan bar det av med buss till kören. Utanför kyrkan cyklar min söta lillebror förbi och skriker grattis och börjar sjunga, för att slippa dessa ljuvliga toner skyndar jag mig in i kyrkan. Innuti kyrkan väntar den otroligt söta ungdomskören som också sjöng ljuvligt för mig.
Efter kören åkte jag och skrek på mitt älskade IFK Våmhus som går med förlust för tredje gången irad på min födelsedag. När Vikarbyn hurrade för segern, hurrade mitt IFK för mig och ännu mer sköön stämsång.. eller vad man ska kalla det.

Nu är jag hemma, jag möttes av en glad lillasyster som tyckte att jag skulle titta i min säng. Jag åt middag och gick ner.
Ett brev, jag beskriver och citerar: ''Feffe 18!!'' *bladvändning* ''Grattis Feffe på 18 års dagen önskar Lovisa. Du är en stjärna'' fast klistrade fjärilar och en gitarr som hon har målat *nästa sida* ''Så här mjuk är du'' en fast limmad samt tejpad mjuk boll *längre ned på sidan* ''Du är guld värd!!!!! Värden bästa feffe'' en fast klistrad guld stjärna.
Det värmer otroligt mycket detta brev och mina syskon är så otroligt underbara <3

Jag packar ur väskan... En present...
Att tårar rullar på mina kinder är inte ofta. Att de rullar av lycka och glädje är mer sällan. Du är otrolig och ger mig alltid den glädjen jag behöver. Det är alltid du, jag och stjärnorna.

ppuss