För ett år sedan, igår, så gjorde jag någonting som jag aldrig ångrat. Jag gick på guldfynd, la av hundraspänn, ställde mig sedan på knä under systembolagetsskylt och så sa hon ja!
På sommaren satte vi varandra på varandras ben med tre stjärnor. En tattuering som inte säger någonting annat än föralltid. Sommaren med dig  var totalt underbar och jag ångrar ingenting. Torka snor med blad, donken toaletten, nyår, skotertur! Allt du fått stå ut med med mig och jag med dig är fan underbart. Hela du är underbar. Vi går försiktigt genom livet tillsammans men totalt beredda på vilken fight som helst när vi alltid har varandra.
Våran vänskap är någonting som ingen annan kan ha. Min andra halva. Det är du!



Jag älskar dig Pills! <3

Någonting jag gjort hela mitt liv så är det att sjunga. Jag vill utvecklas och bli bra. Att sitta i en kör och sjunga stämsång när det låter som att stämman själv har tre olika stämmor är inte att utvecklas. Att sitta där och få alla att skratta åt ingenting är inte att utvecklas. Att till slut sitta där och smsa genom tiden är inte att utvecklas. Att sitta där och skrika på dem att skärpa sig och lyssna är inte att utvecklas. Att... ja, ni fattar poängen. Det är liksom inte kul.
Sjunger jag själv sjunger jag på fel sätt och får ont i halsen efter några låtar. Jag vill förmedla. Men ingen lyssnar.
Jag uttrycker mig genom musiken. Det är mitt liv. Jag vågar ändå inte satsa. Allt skiter ju sig bara... jävlabajs.

ska slipa på någon låt nu.
ppuss

Att allt kan ändras så fort är helt otroligt. Det är helt makalöst och allt är tack vare känslor. Känslor jag inte trodde skulle finnas. De finns inte. På riktigt. Jag är inte kär längre. I alla fall inte vad jag känner just nu. Kan det verkligen vara så att det är borta på riktigt? Jag börjar liksom sakta leta nytt.
Jag kommer aldrig säga vem det var. Men underbar, det var du. Understruket var.

Jag är även trött på allt snack. Allt går runt, runt och ingen fattar. Helt otroligt. Jag vet mycket mer än vad jag borde och det dödar mig långsamt. Rykten och sådant är dock inte vad jag lyssnar på. Men när man hör blir man fundersam och när det kommer från flera håll vad gör man då?
Jag gör inte som ni och snackar vidare i alla fall. Usch.



Dags att sova. Jag tänker på stjärnorna inatt.
ppuss

Ångesten kryper varje natt. Som den gjorde förut i fyran. I femman. I sexan. I sjuan. Känslan av att inte vilja gå till skolan. Klumpen i magen som säger nej. Jag är inte mobbad längre men det känns likadant. Jag vill inte finnas i den världen.

hur är läget? hur går det för dig? hur mår du? hur är det? vad är det? är du arg? är du ledsen? är allt bra?
en gång till och jag sopar till någon. NEJ, allt är inte bra. JA, jag är arg. jag vill inte höra frågan. samma fråga om och om i olika former. jag vill inte veta av mitt mående. jag har gett upp mig. jag vill inte mig mer. kan ni snälla bara vara glada för det och sluta fråga. det gör ont i mig att höra frågan. det gör ont i mig att se allt som görs. ont.. ONT!!!
ett leende till mig skulle vara trevligt. var glad och jag blir glad. gör någonting fråga om saker att göra istället. det skulle göra mig gott. tack.

jag saknar någon jag aldrig haft. tack för den.

ppuss

Jag är trött. På alla sätt som går. På allt. Jag försöker fylla mina dag med allting för att slippa tänka på mig men allting verkar gå åt fel håll, planer spräcks och jag går bara mer och mer ner i mig själv. Att tänka på mig är inte jag. Det händer bara då och då när jag väl måste det. Jag vill göra allting för alla andra som jag brukar göra. Men just nu funkar det inte och då känner jag mig som en värdelös människa. Att jag inte orkar det gör mig så fel.

Egentligen vet jag att jag måste tänka på mig men när ingen annan verkar göra det så kan jag nog inte göra det. Jag vet att mina vänner finns och blir jävligt arga på mig när jag tänker såhär. Ord funkar inte på mig som på er. Jag behöver agerande.
Jag klagar hela tiden på mig själv, ni tröttnar på det, men det är så för att det är så jag fått höra hela mitt liv. Jag kommer aldrig vara perfekt hur mycket jag än strävar mot det. Det är omöjligt. Men varför försöker jag då...? Usch för mig.

Tack till er! Jag är otroligt tacksam för alla mina vänner som försöker med allt och alla dessa vackra ord. <3 Kelly Clarkson – If No One Will Listen
Hat åt mig. För att jag inte kan ta åt mig.

You and I can find our way to the stars now if you take my hand.
There's a feeling that I get when I touch you, it can't compare to anything.
All the while I was so wrong about you, I was wrong again.
But don't save me.

Jagvillintehadetsåhär!
ppuss