Jag vet inte vad jag ska skriva men efter en halv misslyckad dag vill jag få ur mig lite ilska.

Att börja dagen med att ''pappan'' frågar om man är grinig denna morgon också är inte så jävla trevligt 5 dagar i veckan. Att bussen inte åker in mot skolan och alla idioter sitter stilla i bussen, och menar att de längst bak, (typ jag) ska fram och be honom svänga in, är för mig helt otänkbart. Att behöva åka fram och tillbaka genom hela Mora för att komma till skolan jag HATAR är helt absurt. Att börja med en teater lektion och genast gå in i roll och sedan vara i roll resten av dagen tar för mycket energi.
Jag är trött på att behöva åka in till ett ställe där jag vantrivs och sedan åka hem mot ett ställe som får mig att vilja spy. Vad är det för liv?

Jag gläds åt det jag har men det är för mycket som jag saknar. Jag kan inte tänka på mig själv för att ingen annan tänker på mig. Jag vill kunna vända på mitt liv och se ett ljus. Det går inte när alla vänder ryggen mot mig när jag verkligen försöker. Hur ska jag kunna försöka då? Det funkar inte längre. Jag är trött på alla människor. De gör mig ledsen.

Jag är trött helt enkelt. Jag orkar inte. Saltvatten mot läpparna som inte var svett fick jag smaka idag. Mina ögon värker nu av det som fått rulla ner för min kind. Som jag fångade upp och låtsades att det aldrig funnits.

Min prinsessa fyllde år idag. Hon lekte med mig och fick mig att le och skratta ner i magen så att det pirrade.
Jag älskar er mina små liv ♥

Man ska aldrig ångra de man gjort,
men hoppet slocknar fort.
Lyckan den ler mot alla andra,
men aldrig mot mig,
slå mitt hjärta slå.

ppuss

Okej.. Nu är sommarlovet slut och första dagarna i skolan var en plåga.

Jag ska somna och såklart eftersom dygnet inte är återställt så blir klockan kanske tre? och sen lyckas jag somna någon gång mitt i en Harry Potter film. Min kära mamma väcker mig klockan 8, jag börjar 13, och undrar hur jag tar mig till skolan. Sömn är viktigt för mig nu mera så jag blir arg och vill att hon går därifrån. Hon ber mig gå upp och fixa det.

En halvtimme senare får jag ett sms att en buss går 1140. JAG VISSTE DET REDAN. Tack ändå kära mamma. 0930 somnar jag om. 1144 vaknar jag av att jag sovit klart. Bra jobbat Feffe. Får i alla fall snabbt tag i Pekka så får åka med honom till skolan. Dääär vi sitter i aulan en halvtimme och i klassrummet en halvtimme och sen slutar. VAD ÄR DET FÖR JÄVLA JOLL.

Jag fick en bra kväll senare efter massa skrikande och klagande. Sov bredvid en fining och vaknade 5-6 timmar senare av ett larm som tyckte att jag skulle gå upp kl 0600. Det är omänskligt att behöva gå upp så tidigt! Det finns inte att behöva gå upp så tidigt! AAAAAAH. Och inte kunde man äta fast jag och Natta åkte till donken. Äckliiiiiigt.

En skit dag har det varit och jag däckade när jag la mig i sängen som jag trodde jag skulle göra. Aldrig mer vill jag till det dära helvetet. Jag ska leva med min gitarr. Jag och min gitarr vi ska tjäna ihop till boende och mat.

Fyfan till allt annat.
ARG ÄR JAG. Tack för att jag fick skriva av mig. Nu ska nog skrikas lite snart på träning.

ppuss

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta min kära vän, och jag kommer sakna dig när jag är på andra sidan jordklotet. Massa kärlek från Caroline

Jag känner mig ensam med allt folk som är omkring mig. Jag känner mig svag och trasig. vet inte varför men det känns konstigt att le. Det känns fel. Men ändå bra på någotvis. Jag vet inte vad jag ler åt. Jag saknar mina syskon och jag saknar all bortkastad tid. Jag vill ta vara på allt vackert i livet. Dags att tänka om ännu en gång? När ska det duga..?

Jag vaknade idag med en tår på min kind. Jag försökte komma på vad jag drömt om men det gick inte fram. Sen insåg jag att jag inte ville veta. 
Jag berättade för min sängkamrat att jag var ledsen. Hon satte sig bredvid och sa att det syndes. Jag började fundera över varför.