I min värld finns bara jag och ensamheten. I min värld går jag med floden som flyter med. Inte mot den utan alltid med den. Det är lättare att flyta med än att gå emot. I min värld ligger snön kvar. Den bromsar mina steg och får mig att sakta in. Jag tänker på vilka jag älskar. Jag älskar er fortfarande och kommer nog alltid göra det.

Att buga för någonting ståtligt är någonting man lärt sig göra. Att diskutera med den visa är någonting intressant. Att hjälpa den svaga är lätt när man är stark. Men att diskutera faror med faran är någonting jag sällan gör. Inte nu. Hon sover så gott.

Där vattnet rinner av kanten är det skönt att stå. Där tänker jag inte flyta med längre. Det är där hon alltid står. Hon som förstår. Jag bjuder upp till dans. Med månen och dess förundrande änglar. Det är vackert. Det är fint. Det är en del av mig. Den skadar mig inte på något sätt. Den får mig att tänka om. Min förundrande värld.

Det är hon som håller takt, det är hon som för i dans.
Det är jag som bestämmer vägen, ger allt en andra chans.
Poesi är bra och någonting som berör. Det är nu jag som i dansen för.

Jag vill krypa tillbaka och bli osynlig. Ta bort charmen. Döda mitt leende. Inte bry mig. Inte vara så förbaskat snäll. Dags att ta sig i nackskinnet och bry sig om sig själv ett tag kanske? Men.. jag vill inte såra er, mina nära och kära. Det går inte. Det går emot allt jag står för. Vänner före allt. Det är nog allt för mycket som du kan göra för dina vänner Feffe.. Det ställer till det.

Jag är också trött på alla lögner som åker runt i luften. Jag är trött på att alla pratar om och inte med varandra. HELA TIDEN. Det är tröttsamt. Och jag blir så arg hela tiden. Idag var jag nära att gå i taket. Har inte varit så arg på jag vet inte hur länge..flera år säkert. Jävla skit.

Jag är sjukt glad att jag har mina bästa. tack <3

Jag kände såhär att jag ville blogga. Jag ville skriva av mig allt jag känner och tycker och bara få det ur mig. Jag vet inte vad jag ska skriva. Eller snarare hur jag ska skriva för att det ska låta vettigt och kunna få mig att må bättre. Och nu blev det massa ordbajs och onödigt shit. Som det brukar vara här. haha..

ppuss

Där finns så många människor, där finns så många liv.
Och här uppifrån har jag sett dem.
Varje dag kan jag höra deras gräl och kiv,
De har glömt den gåva Du har gett dem.