När jag sätter mig i en bil funderar jag ofta över massa saker.. Först brukar jag tänka på vart jag ska och varför jag ska dit. Men den viktigaste tanken som jämt kommer upp är: ska man ha säkerhetsbälte? Vad är meningen med säkerhetsbälte? Vad kan hända som aldrig hänt förut?
Allt kan hända såklart! Men.. då kanske det blir en snabb och skön övergång till ingenting. Vem skulle sakna mig? MASSOR!

Jag sätter på mig bältet och förstår inte hur något så 'litet' kan betyda så mycket och göra så mycket skillnad till ett någorlunda värdelöst liv. Att ett någorlunda värdelöst liv blir ett värdefullt liv som någon inte kan klara sig utan. Ett liv som först var utan mening blir ett liv värt att leva.
Ett leende dyker upp.

Till den sekund då jag kommer på vart jag ska... Till ett mörker. Till en stor ensamhet. Bort från någonting bra. Bort från det som gör mig glad, ja näst in till lycklig. Fan...

ppuss

Att stå och undra varför man tänker som man gör är någonting jag gör ofta. Om jag till exempel ser någon jag har haft sex med så tänker jag: vadfan Feffe.. VARFÖR?
Och så tänker jag igenom det och funderar över hur det var då och kommer på mina bra anledningar. Men det var ju förr. Mina tankar går du vidare på hur snabbt människor kan förändras och oftast mycket på grund av andra människor. Man blir som man umgås. Det bara är så.

Denna Fredag är en av de jobbigaste jag varit med om på länge!
Jag har börjat sent varje dag den här veckan och så kommer fredag då man ska upp tidigt! Jag gick på engelska och var bäst på quizet! Men sen lyssnade knappt på vad Fredrik sa för även om jag hade lyssnat hade jag inte fattat. Jag gick tidigare för att åka ett varv med femnollett och gå av vid Saxnäs för att vandra till sjukgymnasten på habeliteringen.
Hon vred och vände på mig pga mitt knä och min över rörlighet och konstaterade snakta men säkert att jag hade mer muskelstyrka i mitt högra än mitt vänstra ben! JAGMENARKOMIGEN! Det är klart det när vänsta knähelvetet bara krånglar när jag ska bygga muskler i det... Lite arg blev jag.

Missade såklart bussen så fick vandra lilla biten ner på stan och vänta på bussen.
I skolan så gick jag och min älskade klass och åt. Per-Nils fick mig att tappa mat lusten så blev inte så mycket mat för mig!

Vidare på spelning. Med vikare. OOOOOH... Det händer ju ''aldrig''. Jag hade ju såklart glömt min läxa och varken jag eller mr. vikarie förstod tabben BM hade skrivit. Så han undrade om jag kunde massa saker jag redan kunde och så bad han mig transponera och så lärde jag mig NOLL igen. KUL.

Nu hemma så var det ganska tomt. Väntar på kalas som börjar 1800. Någon kommer säkert snart och skriker att jag ska komma upp och glo i väggen istället för att ligga här och datanörda.
Efter kalas blir det vidare till Oscar och sedan Orsa. Läääängtar!

Känner att denna dag varit oerhört jobbig och ja.. jag är bara arg hela tiden. Extremt jobbigt tycker jag. Måste skärpa mig som fan nu om det här ska gå som jag vill!

ppuss

Idag har jag varit arg och irriterad från stunden jag vaknade.
Klockan ringde väldigt snällt klockan sju. Jag drömde någonting underbart. Det minns jag nu... Hemskt var det och jag tackar klockan för att den ringde.

När jag kommer upp hör jag rösten av ''Farmor'' hon säger med bestämd stämma: Äter ni ingen frukost i det här huset?!
Nej, det gör vi inte tänkte jag och satte på mig jackan och gick ut och satte mig i bilen.
En alldeles tyst färd. Det tackar jag min mor för. Vi har nästan aldrig någonting att säga till varandra. Det tycker jag inte om. Varje gång jag försöker börja ett samtal får jag ett dumt svar eller så tynar det ut till ingenting. Alltid är det så.

Skolan. Jag gick igenom hela skolan ifrån entrén till mitt skåp och bara gick. Tänkte inte på vart jag var på väg. Jag var en maskin. Jag satte mig ner på bänken, eller innan jag satte mig kollade jag ut genom fönstret. Jag såg det vackraste och vaknade ur min dvala och började tänka igen. HEMSKT.
Då kommer såklart det människor jag känner och frågar hur jag mår. Det kommer alltid samma chock och panik när någon frågar denna underligga fråga. Hur jag mår...? Då börjar jag känna efter och får panik ifall att det är dåligt och trycker tillbaka alla känslor och allt blir ett känslosvammel. Då blir mitt svar ''det är okej''. Efter varje svar så funderar jag över om det var rätt eller fel. Kan det vara rätt eller fel?

Dagen blev inte bättre när vi slog på pinnar på estetisk verksamhet. Mina öron dog. Jag ville stoppa in hörlurarna och gömma mig i min värld. Men såklart så är ju mina lurar trasiga så jag har bara en snäcka. Hejdå hörsel.
Dagen blev bättre på kulthis! Eftersom vi kollade på Disneys Herkules, som för övrigt är min pojkvän.
På lunchen blev jag grinig igen. Ilska? Nej, irritation. Människor. Överallt. De skrämmer mig och förvirrar mig med sina drägliga, bedragande känslor.

Efter lunchen kommer teater lektionen. I fyra timmar! Det brukar vara ganska långtråkigt med barnteatern vi gör, men idag skulle vi ha teater med ettorna. Teatersport, som är lika med improvisation. Jag dog.
Jag bara längtade och längtade att lektionen skulle ta slut någongång. Jag visste ju också att Hubbe väntade. Det var min höjdpunkt med hela dagen!

En lång busstur senare kom jag och Hubbe innanför dörren och Lovisa flyger fram ''HUBBE!! :D''. Den ungen...<3
Vi pratade en ett tag, jag och Hubbe. Det är skönt. Det bästa jag vet just nu. Det som dödade mig sen var att två timmar senare kom Hubbes pappa. TVÅ TIMMAR. Det är ingenting. Vi hann inte ens göra någonting.
Jag grät. I två sekunder efter att hon åkt. Jag vet inte riktigt varför. Det bara blev.

Nu ligger jag och funderar i min säng igen. På glädje. Kärlek. Sorg. Ilska.
ppuss