Natten. Fyfan.

Jag är mörkrädd. Det tomma svarta ingentinget skrämmer livet ur mig. Eller jag tror att livet är ur mig när jag är där, i mörkret. Hur äckligt och läskigt som helst, att tro att man inte finns mer.
Nu, nyss, så upptäckte jag att jag bara låg här och kollade mitt ut i ingentinget. Ensam. I det svarta. Inga ljud. Inget ljus.
Blodet rusar fortfarande i öronen och hjärtat känner man i bröstkorgen, men annars, svart och tomt. Lever jag? Nu känner man hjärtat slå hårdare slag och blodet i öronen dånar och brusar som aldrig förr. Huvudet värker och jag lägger mig i fosterställning med små små lätta kramper i magen. Motbjudande och jag vill kräkas. Hur fan slappnar man av och somnar då?
Ingen finns där som andas med mig. Jag känner då att jag inte ens andas. Drar ett djupt andetag och känner hjärtats hårda slag som värker. Snart spyr jag. Tankarna snurrar runt om allt jag gjort i mitt liv. Var det värt det? Ångrar jag mig? Hur kunde det bli såhär?
Det är nu man upptäcker att man gråter och känner de varma tårar rinna på kinden. Varma tårar som rinner över näsan och nuddar läpparna, salta tårar. Jag öppnar ögonen och ser ingenting. Sträcker mig efter något som inte finns. Andas tyngre och tyngre och lyckas slappna av och får tag i något som ger ljus.

Nog fan lever man fortfarande.... Äckliga mörker som lurar mig varje gång.
Jag önskar att nån var här. Och lärde mig att leva i mörkret. Blää.

Jag hatar att jag älskar dig, och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.

Ppuss

2012

Jag är sämst på att blogga men här kommer lite tvånolletttvå 

S2
Första vlogginlägget
Studentkryssning
Läxkvällar
Franskfilm med norsktext
Överraskningsfest
En enda skotertur
AKKURAT
Sceniskt musik projekt
Robin Hood
Voices
Ängladop
Två sidor i DD
Klassmiddag<3
Konf. @ MÖG
Studentveckan
STUDENTEN
Munspelsjävel.
Jobb på P&L
Ullared
Grillkvällar
The milk is a slut
Kakbak med Néa
Zornsgammelgård
”allt från folkmusik till pop”
1 år med Kärleken
”Stand by me”
Världensbästa damlag
ESTA09kväll
inflyttningsfest för Glutt
Körkort J
Höstlov i Halland
USA!!
Jul med min Kärlek <3
Ännu ett nyår med Älsklingen <3
 
ppuss

TOMT

När huvudet är tomt men fyllt av "jag vet inte", "jag vill inte" och sämst av allt "jag kan inte" känner man sig lagom sliten. När det peppras på med "men åh, gör nått", "varför gör du inte det", "du kommer aldrig klara det" så blir man inte direkt motiverad till att göra nånting heller. Det går vidare med brutna löften och så otroligt tomma ord. Ord som  inte har nån mening men likförbaskat letar sig fram och träffar mitt på. Mitt i. Så att allt klyvs itu. Jag är inte hel. Jag är inte en. Jag känner mig inte stark.
 
Jag vill ha en stark famn att somna in i och våga känna mig svag. Våga ge upp lite extra och våga ge med. Våga nå botten för att kunna våga ta tag och dra uppåt igen. 
Jag kände en man en gång. Som när jag vuxit, har blivit en pojke. Jag saknar dig, även om vi sågs igår. Det kommer aldrig bli bra.
 
Vart är det jag behöver? Finns det kvar?
Vart är det jag behöver? Vart är allt som var?
 
ppuss<3
 
 

Varför?

Varje gång jag kommer hem blir jag lika besviken på att jag öppnar samma dörr, går över samma tröskel och ställer av mig skorna (lyckligtvis inte samma skor) på samma ställe, i samma hall, som jag gjort i 17 år.
VARJE gång blir jag lika rädd när jag ska tända lampan ner till trappan till mitt rum och gå fram till min dörr och titta in i ett svart rum.
När jag kollar mot sängen, det hopp som tänds är obeskrivligt och jag förstår det inte, och tänder lampan blir jag lika besviken VARJE GÅNG på att den är tom. Det kryper ångest och jag låtsas att jag aldrig tänkt tanken och gör allt för att slippa tänka de tankar som nu snabbt tagit sig in och genom mitt huvud. Jag vill inte. De tankar som bara strömmar genom och alla ord som trycker och tär, som egentligen inte finns. Jag hatar det. Jag hatar att va här. Jag hatar att vara ensam. Det går inte. 
Hela dagen strömmar i mitt huvud. Alla tankar, förhoppningar och de besvikelser som följer. Allt det som nu är minnen. Allt jag saknar. Alla frågor, inga svar. 

Vart är du när jag behöver dig? Varför svarar du inte när jag skriver? Varför berättar jag allt du redan vet och sedan använder? Varför känns det som att du vill såra mig? Jag vet att du inte vill.. Jag vet det.. Det är för svårt för någon så lätt. Det går inte. Men det tär.

Varför saknar du någon annan, när jag saknar dig? Varför behöver du någon annan, när jag behöver dig? Varför ger jag så mycket utan att ta? 

Varför gör jag fel jag inte borde?
Varför är jag jag...?

ppuss
Jag älskar min kärlek <3

sämst

Jag är inte bara sämst på att blogga jag är sämst på allt annat också. Jag förstår inte hur min självbild kan vara så rubbad och mitt självförtroende så bort blåst. 
Jo, det gör jag. Allt. Varenda liten bakgrund, till allting. Varenda liten jävla sak.. som inte går att göra någonting åt. Jag kan inte ändra, jag kan inte röra, jag kan inte flytta..

När man tycker om någon. En helt vanlig vän. Som förändras från dag till dag angående allt. Så vet man inte hur man ska göra. En som är en motsats till sig själv som är så komplicerad att det är FÖR lätt.. men ändå så lika i allt som görs. För mig är det alltid en kamp.. för dig är det så lätt.. du gör allt så lätt att det blir svårt. Du vet så lite, men du vet allt. Du förstår ingenting men ändå allt. Jag förstår inte varför jag behöver dig... Men ändå så gör jag det. Du dödar mig och du vet inte om det för du får mig levande.

Jag skulle inte klara av att vara någonstans om det inte vore för Min Kärlek<3 Jag skulle inte klara av nån på det här stället om du inte lyfte bort allt det från mitt huvud. Du är allt och tack för att du vill mörda alla idioter jag vill mörda och hatar alla jag hatar osv :) Jag älskar dig mest. UNDERBAR<3

fanvadjaggnäller.
ppuss.

ångest innan natt

Jag känner verkligen hur stressen lurar på mig nu.. Snart säger det bara PANG och så kommer allting på en och samma gång. Jag vill verkligen inte det. Dessutom är jag orolig inför framtiden och känner en sådan jävla press. Att sedan få höra "ska DU klara det?", "tror DU att DU kan det" och "DU kommer aldrig klara det" sänker mig totalt. Vad hände med alla fina ord och att jag kan klara det bara jag vill? Är man för självupptagen för att kunna säga vänliga saker till andra? Det gör mig grinig, arg, frustrerad! Det gör mig ledsen, sårad och värdelös. Jag tar åt mig av de hårda orden. Jag ser att ni menar det. Ögon..ljuger aldrig. 
Jag ser dig.

Det värsta med allt är att jag redan börjar sakna. Jag saknar det som varit och jag saknar det som är och kommer bli saknat. Jag vill vara redo för steget jag ska ta. Hur blir man redo för det? Orkar jag?

Jag vill ha dig i min famn och känna mig hel
Jag vill kunna känna att inget jag gör är fel
Jag saknar något jag aldrig haft
Jag älskar något jag aldrig kommer att få

D<3

ppuss

Vänner och Kärlek

Det var en dag då allt gick åt helvete. Vänner tryckte ner mig istället för att faktiskt hjälpa. Det var en gråt dag. Det var en gråt vecka faktiskt... Tills jag idag fann ett, ja, ett hopp.. Det är något som fått mig tillbaka till att tro och hoppas. Och med detta vill jag tacka mina älskade vänner! Jag älskar det att ni ALLA är olika och att det går att slappna av och vara extremt jävla jag! Ni är underbara och ibland försöker jag påminna er om att ni är det! Det är jävla svårt att få er att förstå det men ni betyder otroligt mycket för mig! Jag vill alltid finnas för er som ni finns för mig..och lite till!! Det är ni som får mig igång igen!

Min älskade kärlek... Du lugnar mig på ett sätt ingen annan kan. FAN att jag är en sån toffel! ;* jag älskar dig <3

OCH till sist till alla satan idioter där ute vill jag hälsa: http://www.youtube.com/watch?v=R_Dnx3cgIyQ&feature=relmfu
and I forgive you! :)

Jag känner just nu hur en styrka växer i mig. Jag är redo för att ta större steg än jag tagit förut. Jag förändras men till det bättre. Jag är så trött på att vara jag, jag är trött på mig själv. Jag orkar inte vara den jag är utan vill vara någon jag är!

Tack för att ni finns!

ppuss <3

Mina älskade små

Jag var hos Farmor idag för att göra henne lite glad. Jag hade en liten där, den minsta. Hon är så söt. Men så himla arg! I alla fall så ville hon spela på min mobil men det slutade med att vi satt där och kollade på lejonkungen. Lejonkungen som är den bästa film som finns. Hon kröp ihop vid min sida och satt som förtrollad. 
Efter ett tag bestämde vi oss för att leka kuragömma. Jag tänkte spela med. Men efter att hon gömt sig bakom samma dörr 8 ggr tyckte jag att hon skulle byta ställe. Hon gjorde det och detta ställe var bättre. Jag spelade med. Farmor spelade med. Hon själv spelade med. Farmor sa "Nej, hon är inte här". Under ifrån bordet hördes "Nej, jag har gått hem!". Vi kunde inte låta bli att skratta. Nästa gång jag skulle leta var hon på samma ställe. När jag sa "men jag hittar inte dig" fick jag en hjälpande röst "Men kolla under bordet då!?".

Jag älskar mina små och det är bland de bästa som finns. De ger mig liv i allt dött. Jag ser mig själv i dem. Jag vill leda dem rätt. Mina älskade små <3

ppuss <3

Din dumma gamla björn..

Jag vill kunna berätta allt som pågår i mitt huvud. Bara kunna lägga ut allt och låta någon annan ta hand om det. Men det ska jag inte låta någon genomlida.

Jag vill ändra min uppväxt och göra om allt och göra rätt. Egentligen ångrar jag inget jag vill bara tala om för en person hur mycket jag älskar honom. Han som jag skulle göra allt med som aldrig blev av. Alla brutna löften. Jag ångrar inget för den styrka som det här har givit mig. Delvis all kärlek jag inte förtjänar också. Hade du inte gjort såhär mot mig hade jag kanske inte mött alla dessa underbara människor i mitt liv. Jag kanske inte hade fått den uppmärksamhet av de små som jag har nu. Men jag saknar honom varje dag och varje sekund. Till och med när jag sitter bredvid honom saknar jag honom. Det jag saknar är nog all förlorad tid som jag aldrig får tillbaka nu när jag blir behandlad som en vuxen. Jag vill vara ett barn i din famn igen. Du får allt att verka så lätt när jag egentligen vet hur du tänker i varje steg du tar. Att se en vuxen människa gå i steg jag också tagit gör ont.. . Och det finns så mycket jag vill säga men inga ord kommer ut.

De kommer i ångest när jag ska sova... Det skriker och slår i mig och allt får jag ta hand om själv... sov med mig? skitsamma...igen... fan.. jag får ångest av min glädje också.. lämna mig inte..

Jag älskar min kärlek <3

ppuss

utskrik

Jag vill skrika. Rakt ut och bara döda denna känsla i mig. Jag är arg för att jag är rädd. Jag är rädd för att jag är arg. Jag vill att jag ska orka och vara stark. Jag vill se det jag inte ser. Jag vill se det jag visar andra. Det är så mycket jag vill men inte orkar. Man kan bara man vill men när jag hittar viljan till andra men inte hittar viljan till mig själv hur ska jag då klara det. Allt jag gör är att gå runt i cirklar och jag vet inte hur jag ska ta mig ur dem. Tänk att kunna hoppas igen eller att få något besvarat. Tänk om jag kunde göra någonting rätt. Ja.. jag försöker ju i alla fall. Skitsamma.. Jag älskar dig.. jag saknar min kärlek <3 Ppuss

Pushing it to the limit.

Jag hjälper, jag stöttar, jag pushar, jag slår! Jag känner verkligen det just nu. Hur mycket jag tar i för att få allt gjort och det jag vill göra blir gjort. Jag känner livet men inte mitt utan andras. Jag kämpar för andra igen och jag hatar när det blir så att jag hittar viljan för andra men inte för mig själv. Jag vill dela en glädje jag själv vill ha. Jag saknar det jag aldrig haft. Jag älskar det jag aldrig kommer att få. En sån där sak jag alltid gjort men aldrig blir av med. Jag vill kunna släppa allt och göra det simpelt för mig som jag får det att verka lätt för andra. DET BLIR BÄTTRE.

Det är helt otroligt vad underbara vänner jag har som kämpar för mig. Men dum som jag är tar jag inte emot utan bara ger vidare. HUR DUM FÅR MAN BLI?!

Jag saknar mitt hjärta. Jag saknar min glädje. Jag är så förvirrad. Vart går gränsen?

http://www.youtube.com/watch?v=wl-jFw4mHPg&feature=related
jag önskar att jag kunde se. KellyClarkson<3

ppuss

Att be om ursäkt är fel

När jag känner såhär så önskar jag bara att jag kunde vara med öppen. Att folk visste och att jag skulle kunna slappna av. Att jag bara kunde säga som det är, att jag bara kunde släppa loss. Att bara lägga allt värdelöst bakom mig. Att bara välja för mig själv och inte alla andra. Men om jag lägger allt värdelöst bakom mig måste jag även glömma mig. Jag önskar att det bara gick att öppna och berätta. I alla fall för mina bästa och att det då skulle göra skillnad. Det är för svårt. Det gör för ont. Jag gör för mycket för andra igen och inte ställer upp för mig själv. Och utan ett tack får jag bara går vidare. Det är givet att jag finns där, det vet dem redan. Jag ber om ursäkt för att jag är fel. Men att be om ursäkt det är fel det också... "mesmesmesmes".......
Jag önskar att jag aldrig gett upp. Men skitsamma.



Jag älskar mig kärlek <3

ppuss

writing at Twilight

Jag sitter och skriver en engelska uppsats om Twilight böckerna och filmerna. Det går bra och det får mig att längta tillbaka till en tid innan gymnasiet lite gran. Jag saknar mycket bak i min tid. Men jag är egentligen nöjd med allt jag gjort och ångrar ingenting.

Det mina tankar åker till är egentligen just böckerna i Twilight serien. Jag saknar att plöja igenom dem gång på gång och bara leva i den världen. I min fantasi värld. Att läsa igenom Bellas tankar och undra varför. Att läsa Jacobs tankar och förstå. Förstå varför jag väljer de vägar jag går och varför jag kämpar för det jag gör.
Det är inte många som gillar den karaktären, men det gör jag. Han är en underbar karaktär och jag känner igen mig i så mycket och värmen i hans kropp.

Jag saknar själv att springa ut i skogen och rensa tankarna. Att inte längre vara en del av den riktiga världen. Att bara glida iväg med fantasin. Leka igen helt enkelt. Med en speciell vän i min hand. Jag vill visa min värld.

http://www.youtube.com/watch?v=v5FtyDmOeAY&feature=artist

ppuss

2011 i små ord

2011

Nyårs löftet (som sprack)
Första dagen med Lena
3 första dagarna utan mobil
Skotertur då Pernilla frös ihjäl
13/1 med spruta
Biblioteket 14/1 "kommer du hit ofta eller?"
Trassel på bio
Invigning av RosaHuset
Invigning av Våmhusförsamlingshem "Änglagården"
Giftemål med Richard Holmberg 7/2
10-11/2 Denice <3
Nattaälsklingengåutpåkrogenköpacigaretterochkörkortsgammal :)
Hansjöbyggdegård
Skotertur till Dalen med rödvin
Orsa Lan
Gymnasiefesten i Rättvik
Ett år med Pernilla Perra Per-Nils Pills Johanna Sahrén
Grövelsjö påsk utan snö
Italien med världens bästa IFK Våmhus <3
Pills 18
The show must go on med Mirandakören
18 år på mig med tårar
Firande av födelsedag
OrsaCrusing med Frida Sand<3
Zadar and Dubrovnic i Kroatien med Våmhus ungdomskör!
Äcklig solbränna
Denice 17år 
Nattas körkort som VI fick ;)
Massa Donk
Dop x4
Fellingsbro med Natta
Pills <3 finns alltid för dig
Göteborg med Glutt
Avskedsfest för Caroline
7/8-11 <3
Vandringen med Pernilla, Emilia och Patricia....
Avskedsfika för Caroline
5 år med Lena
Studentmössa för 1233:-
Lucia i Våmhus
Time to say goodbye i Moras Lucia
MÖG - Dennis and the Swedish palls (Glory Hallelujah)
Julafton med Pernilla
Nyår med Älskling <3

Inte så händelserikt år med mycket har man ändå varit med om.
Är inte så nöjd med mitt 2011 så jag gör ett bättre 2012!

ppuss

trodde du ja...

Allt börjar med en ut skällning för att min mobil inte klarar av att leva i mer än tolv timmar. Då är det mitt fel. Jag antyder att jag ska köpa en ny. Då är jag oansvarig. Jag måste ju spara för att kunna resa till USA om ett år… Fast nej säger jag. Då ska hon ha sina pengar.  Och då är det mitt fel att jag inte är hemma och att hon inte får pengar. Jag vill inte vara här. Sen var det mitt fel att jag har sådan dålig relation med min far. Hon gnäller på mig när allt hon vill är att gnälla på honom. Han har inte gjort något fel heller. Men hela tiden pucklar hon på och antyder att jag är värdelös.

När hon började gnälla om pappa gick min gräns. Jag började gråta. Jag tänker inte prata mer. Det är slut med det. Hon får göra vad fan hon vill. Hon ska få sina jävla pengar sen tänker jag inte va här mer. Jag ska vara så lite i vägen jag kan. Jag cyklar för i helvete nu och tänker inte be henne om någonting mer. Hon har det ju så jobbigt. Allt kretsar runt henne. Hon måste göra allt. Men be om hjälp det kan hon fan inte och ber hon om den då kan man inte som henne för då duger man inte för hon gör allt bäst.

Är det verkligen mitt fel allt som hon antyder? Är det mitt fel att vi bor i skogen? Är det mitt fel att jag får ångest av att vara hemma? Är det mitt fel att jag och pappa inte håller kontakten? Är det mitt fel att jag aldrig får lära mig för att jag aldrig kan göra någonting bra, eller bättre än hon?

Hon gör mig värdelös. Den som ska vara mig närmast.

http://www.youtube.com/watch?v=yYwSa9YELCQ

ppuss


RSS 2.0